När en person med en kronisk sjukdom eller psykisk ohälsa väljer att berätta om sin vardag inför sina vänner på Facebook är skälet varken att få gnälla av sig eller att få uppmärksamhet. Personen söker stöd, förståelse och gemenskap.
Idag toppas mitt nyhetsflöde på Facebook av ett inlägg där massvis av människor tröstar och stöttar min vän som drabbats av en förkylning. Hen är själv förvånad över alla omtänksamma kommentarer och snyftande gubbar inlägget har lockat till sig. Längre ner i nyhetsflödet berättar en annan vän om sin kroniska sjukdom – något i stil med ”idag när jag vaknade kände jag mig helt mörbultad av smärta” – och ytterligare en om sin psykiska ohälsa. Det förstnämnda inlägget har fått ett par hjärtan och snyftningar medan det andra har mötts av tystnad.
Jag har full förståelse för att det för de allra flesta kan vara svårt att hitta en igenkänningsfaktor i exempelvis kronisk smärta eller depression och att man därför väljer att skrolla förbi ett inlägg som man inte kan relatera till. Jag har också full förståelse för att det är roligare att läsa om de fantastiskt underbara saker som händer i vännernas vardag. Det är ju dessutom så Facebook fungerar: vi framlyfter allt bra med våra liv såsom resor, restaurangbesök, lyckliga stunder med barnen och så vidare. Tyvärr är livet inte alltid ett rosaskimmer. Man kan bli sjuk och råka ut för ohyggliga förluster. Under de svåraste perioderna blir det lätt så att man isoleras från omvärlden och då kan Facebook vara en av de få möjligheter till kontakt och stöd man har. Skrolla inte förbi. Och än viktigare: reta dig inte på personer som inte orkar upprätthålla en fasad av lycka och välmående.
Så här kan man uppfattas om man berättar om sin kroniska sjukdom eller psykiska ohälsa på Facebook
När man brottas med sjukdom kan man känna sig kluven inför om man borde berätta om sin tillvaro eller inte. För man är rädd, rädd för att bli bemött med samma skepsis och ifrågasättande som man kan bli bemött med därute i ”verkligheten”. Kluvenheten minskas inte av oron inför att andra ska tycka att man
- Är desperat
- Bara vill ha uppmärksamhet
- Är överdrivet dramatisk
- Är gnällig
- Är otacksam
- Är hypokondrisk
- Är svag
- Är känslomässigt instabil
- Eller ”_____________” (fyll i själv).
Den här oron är inte obefogad. Den har sin grund i att man gång på gång har fått ganska hårda kommenterar uppslängda i ansiktet när man har varit som mest sårbar och bara har velat att någon ska lyssna. Du kan läsa mer om det bemötande många sjuka råkar ut för här: ”Jag blir väldigt ledsen när man säger de här 14 sakerna om min kroniska sjukdom”.
Försök förstå varför någon väljer att berätta om sin kroniska sjukdom eller psykiska ohälsa på Facebook
Jag tycker själv att man ska berätta om sin sjukdom just för att sprida kunskap om den, så att man kan få ett bättre stöd från omgivningen. Ett bra stöd kräver nämligen kunskap och vetskap. Nu tror jag att du vill ge människor i din omgivning ett fint bemötande i både cyberrymden och köttrymden, så om du någon gång – om än bara för ett par sekunder – skulle störa dig på ett inlägg i vilket någon berättar om sin tillvaro med en kronisk sjukdom eller psykisk ohälsa, vill jag råda dig att verkligen försöka förstå varför en sjuk människa väljer att berätta om sjukdomen inför alla sina vänner på Facebook. Här har du några viktiga skäl!
En person med en kronisk sjukdom eller psykisk ohälsa kan välja att berätta om sin tillvaro som sjuk därför att…
- Hen vill ha stöd
- Hen vill ha vänskap
- Hen vill både lyssna och bli hörd
- Hen vill känna sig ”normal” (genom att bli bekräftad som person)
- Hen vill inte bli bortglömd
- Hen vill få en chans till ett ”normalt” liv och att vara online kan för stunden vara enda sättet att få just detta
- Hen träffar inte människor så ofta och Facebook har därför blivit hens sociala liv.
Glöm inte bort att du kan göra skillnad för hur en person upplever sin sjukdom!
Källa: The Mighty
Bild: © Monkey Business / Adobe Stock