Har du eller någon du känner blivit utbränd? Om så är fallet är du säkert inte helt obekant med dessa sex myter om utbrändhet:
Myt 1: Utbrändhet är ett tecken på svaghet
Det är vanligt att man skam- och skuldbelägger sig själv när man blir sjuk, att man ser sjukdomen som ett tecken på svaghet. När man dessutom jämför sig själv med alla andra i sin omgivning – må det vara kollegerna eller vännerna – kan man tycka att man inte räcker till. Om nu alla andra klarar av ett tufft tempo, varför gör då inte jag det? Saken är den att man visst räcker till och att man är den som har fixat och uthärdat väldigt länge. Till slut säger kroppen stopp.
Myt 2: Utbrändhet är ett tecken på lathet
Människorna i omgivningen kan också skam- och skuldbelägga, hävda att utbrändhet egentligen är lathet. Ingen väljer att bli sjuk. Det är oändligt mycket roligare att kunna gå till jobbet, umgås med sina nära och kära samt hålla på med flera olika aktiviteter än att på grund av utmattning tvingas inta sängläge.
Myt 3: När man blir utbränd måste man förändra allt i sitt liv
Det är sant att man när man är utbränd måste göra förändringar i sitt liv för att successivt orka ta sig tillbaka till vardagen. Men det behöver inte nödvändigtvis betyda att man till exempel måste sluta på sitt jobb eller med fritidsaktiviteterna. Genom att få hjälp med bland annat gränssättning och anpassning av sysslorna kan man mycket väl fortsätta göra det man älskar att göra (efter en tid vila och återhämtning). Läs mer om vikten att anpassa arbetssysslorna här!
Myt 4: Man måste hemlighålla sin utbrändhet för omgivningen
Kanske upplever man själv att något i kroppen inte känns rätt, att utmattningskänslan man har varje dag är orimlig. Och kanske har man dragit sig för att kolla upp vad utmattningskänslan beror på, även om man såklart har sina misstankar. Eftersom man är osäker och inte riktigt vill erkänna att man inte mår bra för sig själv, kan man också vilja dölja ohälsan för sin omgivning så länge det går. Kanske är man rädd för att bli ifrågasatt och dömd, att bli stämplad som otillräcklig. Det är svårt att hemlighålla utbrändhet för omgivningen, så även om man inte säger något märker människorna i den troligen att man genomgår en stor hälsomässig förändring. Oavsett orsakerna till att man tiger om utmattningen är det en mycket god idé att söka hjälp och stöd hos chefen, kollegerna, vännerna, familjemedlemmarna och hos sjukvården. Man varken kan eller ska behöva gå igenom utbrändhet ensam.
Myt 5: Man behöver bara ha semester
Det är inte ovanligt att den första reaktionen på utbrändheten är att man bara behöver ha semester för att allt ska bli bra igen. Det är viktigt att såväl man själv som arbetsplatsen förstår att det inte finns en ”quick fix” för utbrändhet. Dessutom tyder forskning på att semester inte botar utbrändhet – läs mer om forskningen här!
Myt 6: Man är deprimerad när man är utbränd
Man behöver inte vara deprimerad för att vara utbränd eller vice versa. Enligt forskningsresultat har man i 20 procent av sjukdomsfallen kunnat se en tydlig koppling mellan depression och utbrändhet. Detta innebär att det i 80 procent av fallen kan finnas en annan orsak än depression bakom utbrändheten. Med detta sagt kan utbrändhet dock leda till depression, ångest och annan ohälsa. Det är alltid lika livsomvälvande att bli sjuk.
Källor: Fast Company; Center for Positive Organizational Scholarship vid Michigan Ross School of Business; Journal of Applied Psychology; Burnout for Experts.
Bild: © beeboys / Adobe Stock.