Sverige har länge varit känt för sitt progressiva välfärdssystem som strävar efter att ge alla medborgare möjlighet till ett självständigt och värdigt liv. För personer med funktionsnedsättning spelar personlig assistans en avgörande roll för att uppnå detta mål, genom att möjliggöra delaktighet i samhället och förbättra både hälsa och livskvalitet.
För att få tillgång till den bästa möjliga vården är valet av assistansbolag ett av de viktigaste besluten en person med funktionsnedsättning kan fatta. Kvaliteten på den personliga assistansen påverkar direkt individens möjligheter att leva ett aktivt och hälsosamt liv. Med rätt stöd kan personer med funktionsnedsättning delta i samhällslivet på sina egna villkor, vilket har visat sig ha betydande positiva effekter på både fysisk och psykisk hälsa.
Det svenska assistanssystemet: En modell för självbestämmande
Det svenska systemet för personlig assistans grundar sig i två viktiga lagar: Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) och Lagen om assistansersättning (LASS). Personer som behöver minst 20 timmar assistans per vecka för grundläggande behov kan få assistansersättning via LASS, medan de som behöver mindre assistans kan ansöka om stöd enligt LSS. Detta system har blivit internationellt erkänt för sitt fokus på användarens valfrihet och självbestämmande.
Statistiken om val av assistansanordnare i Sverige visar att en betydande andel av de assistansberättigade väljer privata företag framför kommunala alternativ. Enligt Försäkringskassans statistik hade, per januari 2025, 15,6 % sin assistans i kommunal regi, medan 72,0 % anlitade ett assistansföretag, 5,7 % ett assistanskooperativ och cirka 4,6 % var egna arbetsgivare för sina assistenter.
När det gäller forskning om effekterna av valfrihet inom assistanssystemet på individens självständighet och hälsa, finns det indikationer på att möjligheten att välja assistansanordnare kan leda till ökad nöjdhet och självbestämmande. Sveriges Kommuner och Regioners (SKR) nationella kvalitetsmätning visar att drygt 80 % av de assistansberättigade känner stark tilltro och visar en hög nöjdhet med sin assistansanordnare. Detta tyder på att valfriheten inom assistanssystemet kan bidra till positiva effekter på individens självständighet och välmående.
Det svenska systemet skiljer sig från många andra länders genom sitt tydliga fokus på användarens behov och önskemål. I stället för att erbjuda standardiserade lösningar uppmuntrar systemet individuellt anpassade tjänster som möjliggör för personer med funktionsnedsättning att leva på samma villkor som andra i samhället. Detta användarperspektiv har visat sig vara avgörande för att uppnå positiva resultat när det gäller både hälsa och livskvalitet.
Sverige har en decentraliserad hälso- och sjukvårdsmodell där regionerna ansvarar för sjukvården medan kommunerna har ansvar för äldreomsorg och stöd till personer med funktionsnedsättning. Denna uppdelning skapar ett system där olika aktörer samverkar för att tillgodose individens behov. Trots att systemet generellt fungerar väl finns utmaningar, särskilt i glesbygdsområden där tillgången till specialiserad vård kan vara begränsad.
Personlig assistans som hälsofrämjande faktor
Sambandet mellan kvalitativ personlig assistans och förbättrad hälsa är väldokumenterat. När personer med funktionsnedsättning får tillgång till rätt stöd ökar deras möjligheter att delta i hälsofrämjande aktiviteter som fysisk träning, sociala sammanhang och förebyggande hälsovård. Detta leder i sin tur till bättre fysisk hälsa, minskad risk för följdsjukdomar och ökad livslängd.
Den psykiska hälsan påverkas också positivt av välfungerande personlig assistans. Möjligheten att leva ett självständigt liv, fatta egna beslut och delta i meningsfulla aktiviteter bidrar till ökad självkänsla och livstillfredsställelse. Studier visar att personer som har kontroll över sin assistans rapporterar lägre nivåer av stress, ångest och depression jämfört med de som saknar sådant inflytande. Detta understryker vikten av ett personcentrerat förhållningssätt inom assistansen.
Forskning från Europeiska kommissionen visar att Sverige, trots en nedgång under covid-19-pandemin, hade en förväntad livslängd på 82,4 år under 2020, vilket är högre än EU-genomsnittet. Detta kan delvis tillskrivas landets omfattande välfärdssystem, där personlig assistans utgör en viktig komponent för att säkerställa god livskvalitet för personer med funktionsnedsättning.
En annan viktig aspekt är att personlig assistans möjliggör för individen att bo kvar i sitt eget hem i stället för på institution. Denna ”avinstitutionalisering” har varit en central del i den svenska funktionshinderpolitiken och har visat sig ha positiva effekter på individens välbefinnande. Genom att bo i egen bostad med personlig assistans kan personer med funktionsnedsättning upprätthålla sociala nätverk, delta i samhällslivet och behålla kontrollen över sin vardag på ett sätt som är svårt att uppnå i institutionsmiljö.
Trots systemets många fördelar står den personliga assistansen inför utmaningar. Ökande kostnader, rekryteringssvårigheter och regionala skillnader i tillgång till assistans är frågor som behöver adresseras för att säkerställa att alla som behöver assistans får det stöd de har rätt till. Kontinuerlig utvärdering och utveckling av assistanssystemet är därför nödvändig för att upprätthålla och förbättra den höga kvalitet som kännetecknar svensk personlig assistans.