Ljudböcker blir alltmer populära. Ändå kan det hända att lyssnandet ifrågasätts – läser man verkligen en bok när man lyssnar på den eller kan det rentav vara så att man fuskar sig genom läsandet?
Psykologiprofessorn och kognitionsforskaren Daniel Willingham får ofta frågan om att lyssna på ljudböcker är lika bra som att läsa böckerna med ögonen. Han är ganska trött på frågan och ger därför sitt svar i Washington Post.
Willingham som under många år har forskat om minnes- och inlärningsprocesser börjar med att omformulera frågan:
– Sker mer eller mindre samma processer när du lyssnar på en ljudbok som när du läser en text? Mestadels, menar han.
När vi läser en text pågår två processer i hjärnan samtidigt: avkodning och språkbehandling. Avkodning avser att man ser vad som står i texten och språkbehandling att man förstår vad det är man läser. Vid lyssnande avkodar vi inte nödvändigtvis orden på samma sätt.
Willingham menar dock att man kan se tecken på att vuxna som avkodar och förstår texter utan problem får liknande resultat på både läs- och hörförståelseprov. Så kanske att de kognitiva processerna när man läser eller lyssnar ändå är snarlika varandra, då de i slutänden handlar om att förstå vad man ser eller hör.
Inom lingvistiken används begreppet prosodi, och detta begrepp kan vara viktigt i just detta sammanhang. Prosodi är beteckningen på ett språks ljudegenskaper – sägs exempelvis ”Starkt jobbat” uppriktigt eller med ironi i rösten?
Uppläsaren av en ljudbok brukar använda olika röstlägen för att göra det lättare för lyssnaren att förstå vad och hur författaren menar. Tack vare detta kan det ibland vara lättare ta till sig verket än när man läser det, menar Willingham.
Men för det mesta är denna skillnad inte alls så viktig, fortsätter Willingham. Många böcker är inte så svårt skrivna att läsaren inte själv kan förstå vad författaren far efter.
Willingham hävdar att det finns en uppfattning om att det kräver mindre jobb att lyssna på en bok än att läsa den, och att ljudböcker kanske därför inte är fullt lika accepterade som böcker i textform.
Han invänder starkt mot denna uppfattning. Det viktigaste är inte hur du läste boken utan att du faktiskt förstod innehållet.
Källa: Washington Post