Kroppen & Kurer Psykologi & Livsstil Väldigt aktuellt

Jag kan inte jobba på grund av min kroniska sjukdom – här kommer 9 saker jag vill att du ska veta

När man har en kronisk sjukdom kan man ha så fullt upp med den att det inte är ett alternativ att jobba. Man måste bli sjukskriven för att överhuvudtaget få en chans att ta sig igenom dagen och ha ork till att ta hand om sig själv. Som de här nio exemplen, inspirerade av sajten The Mighty, visar är det inte direkt en dans på rosor att vara sjukskriven på grund av sin kroniska sjukdom:

kronisk sjukdom, kroniskt sjuk, sjukskriven, Försäkringskassan

1. Jag vill mycket hellre jobba än att vara hemma.

När jag är sjukskriven och hemma kan jag inte få den karriär jag vill ha, jag tappar kontakten med mina arbetskamrater och får ekonomiska svårigheter. Det här är inget jag har valt själv. Ingen väljer att bli sjuk. Men nu hände det mig, på grund av sjukdomen måste jag dessvärre ta ett steg tillbaka och fokusera på hälsan.

2. Jag försöker ta hand om mig och är inte på en lyxsemester.

Till skillnad från vad många tror är jag hemma för att kroppen har sagt stopp – jag är inte på en lyxsemester. Vad är det för lyxigt med att ge upp karriären, och därmed en del av mig själv, vara isolerad och att på grund av minskad inkomst alltid ha ett stort hål i plånboken? Lägg därtill alla sjukvårdsbesöken, den dagliga rehabiliteringen och dränerande kontakten med Försäkringskassan. Jag tycker inte alls att mitt liv är en lyxsemester.

3. Jag stannar hemma för att kunna ta hand om mig, i stället fick jag ett nytt heltidsjobb: att vara sjuk.

Man kan aldrig ta ledigt från en sjukdom. Alla de saker min kroniska sjukdom medför, såsom besök i sjukvården, kontakt med Försäkringskassan och sjukgymnastik, gör att jag har händerna fulla med den varje dag. Som om det inte vore nog att brottas med alla symptom.

4. Jag får skuldkänslor de dagar jag faktiskt orkar ha kul…

… och är rädd för att omgivningen ska döma mig. Det händer faktiskt att den gör det. De dagar jag orkar samla mig för att gå ut en stund i trädgården, gå en vända på stan eller fika med en vän kan det vara någon som har synpunkter; om du orkar göra det här, orkar du minsann jobba.

5. Jag känner att sjukskrivningen påverkar min självkänsla negativt.

Jag borde inte låta sjukskrivningen påverka min självbild, men det gör den. Vi lever trots allt i ett samhälle där ens värde på många sätt mäts i vad man producerar, och jag har fastnat i fällan. Jag känner att jag inte levererar, att det enda jag är är sjuk. Fastän jag vet att jag är så oändligt mycket mer än mitt jobb, har självkänslan sakta men säkert dalat.

6. Jag oroar mig för att jag belastar min familj ekonomiskt.

Nu är det min livskamrat som får dra det tyngsta ekonomiska lasset. Hen säger att det inte gör något, att det viktigaste är att jag får en chans att må bättre. Ändå gnager mitt samvete… Utan hen hade jag omöjligt kunna betala de månatliga räkningarna eller köpa det mest nödvändiga.

Eller…

7. Jag vet inte hur jag ska få sjukersättningen att räcka till…

… För det gör den inte. Jag är ensamstående. Har ingen annan att förlita mig på. Varje månad, när räkningarna ska betalas, har jag en stor knut i magen. Oron över att pengarna inte ska räcka späder på symptomen ännu mer.

8. Jag har en legitim kronisk sjukdom ändå är det inte säkert att Försäkringskassan ”godkänner” den.

Min läkare har gång på gång bekräftat att jag är för sjuk för att kunna jobba, har skrivit det i sina intyg. Försäkringskassan väljer att bortse från min läkares intyg för att följa sin egen linje. Risken för att jag blir utförsäkrad är stor och jag vet inte vad jag ska ta mig till. Min kroniska sjukdom är legitim, läkaren har bekräftat mina symptom – vad mer kan jag göra? En sak är säker: oron som Försäkringskassan orsakar mig gör inte direkt min situation lättare.

9. Jag känner mig ensam.

När jag blev sjukskriven förlorade jag ungefär 90 procent av mitt sociala liv. Jag är ensam. Jätteensam. Jag försöker uppbringa ork för att kunna träffa mina vänner, men efter en träff blir jag sängliggande flera dagar efteråt. Bristen på ett socialt liv blir som en negativ spiral. Du kan ju föreställa dig mitt desperata leende varje gång min livskamrat kommer hem från jobbet eller när jag faktiskt ser en vän.

Källa: The Mighty
Bild: © Sergey Nivens / Adobe Stock

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.