Här delar Lungan i stormen-bloggaren Pernilla Bergman med sig om sina erfarenheter av att gå till en psykolog, något som kan vara till stor hjälp – både i små och stora frågor – när personkemin stämmer mellan behandlaren och patienten. En hjälpande hand kan göra all världens skillnad när man har det tufft!
”Många väljer ändå att lida i tysthet”
Vi vet att allt för många i dagens läge lider av psykisk ohälsa. Det kan handla om allt från lätt nedstämdhet, vardagsstress och ångest till allvarligare diagnoser som svår depression och schizofreni.
Många väljer ändå att lida i tysthet. Att söka hjälp är inte något som man självmant alla gånger förstår att göra. En stor del av oss tror att man måste vara svårt psykiskt sjuk eller befinna sig mitt i en stor livskris för att söka professionell hjälp, eller så är man rädd för att bli stämplad som galen om man går med på att besöka en psykolog. Det kan ses som ett sätt att känna sig slagen och som ett tecken på att man helt enkelt är en psykiskt svag människa.
”Det råder många förutfattade meningar om att gå till en psykolog”
Det råder många förutfattade meningar om att gå till en psykolog, och därför tänker jag dela med mig av mina egna upplevelser och insikter om hur det är att få psykisk hjälp på en professionell nivå.
Jag själv lider av en kronisk lungsjukdom som orsakar blödande lungor och som har lett till sex operationer totalt. Det är en sjukdom som i princip kan komma på besök när som helst, utan att ens knacka på dörren först. Jag har fått kämpa för att hitta en balans i livet. Det var en lång tid då jag var så orolig att jag inte mera kunde sova på nätterna. Jag blev tvungen att avsluta mina studier på grund av min sjukdom, vilket fick mig att känna mig uppgiven och misslyckad. Till slut blev jag deprimerad. Men ingen inom sjukvården förde psykolog på tal, och om ingen annan tyckte jag behövde det varför skulle jag själv då föreslå det? I sådana banor tänkte jag.
Inte förrän jag uppsökte akuten på grund av att jag inte hade sovit på en vecka, vilket ledde till en kraftig lunginflammation och sjukhusintagning, fick jag träffa en psykiatriker. Sedan dess har jag mer eller mindre regelbundet träffat en psykolog i cirka ett och ett halvt års tid.
Min diagnos var då lindrig depression, men man måste inte ha någon diagnos alls för att få träffa och ha nytta av en psykolog. Känner man att man har känslor eller återkommande problem som är svåra att hantera och orsakar oro, ångest eller stress så räcker det till. Man behöver inte vara sjuk eller knäpp, utan man kan vara en helt normal och psykiskt stark människa. De flesta av oss råkar någon gång under vår livstid ut för svårhanterliga saker.
En psykolog skriver inte heller ut mediciner såvida hen inte är en psykiatriker. Många oroar sig för att bli påprackade en massa piller, men det är inte så det går till, och det finns ingen som kan tvinga dig till att ta en medicin mot din vilja heller.
En psykolog sitter inte heller och sönderanalyserar dig och försöker stämpla en massa diagnoser på dig. Hen anser sig inte heller vara över dig på något vis. Jag själv skulle beskriva ett möte med en psykolog som ett möte med en likvärdig människa. En diskussion mellan två vänner där den andra försöker förstå och stöda den andra.
En psykolog säger inte heller till dig hur du ska göra eller hur du ska handla i olika situationer, utan hen försöker få dig medveten om dina tankar och lära dig nya sätt att tänka eller se på tillvaron för att kunna lyckas med en förändring i ditt liv som du strävar efter att uppnå, såsom att sluta röka eller att ta dig ur ett självdestruktivt beteende.
Inom psykologin försöker man bland annat besvara frågor såsom hur vi skapar en bild av världen genom våra sinnen, hur vårt beteende påverkas av arv och miljö, om vi har en fri vilja och vad sambandet är mellan hälsa och miljö.
”Som med alla andra människor i världen finns det psykologer som vi helt enkelt inte synkar med”
Personkemin mellan psykologen och patienten är A och O. Som med alla andra människor i världen finns det psykologer som vi helt enkelt inte synkar med. Alla är inte lika, och tur är ju det! Så om du någon gång testat att gå till en psykolog och inte känt att du fått ut något av det eller om det annars bara har varit obekvämt så kan du prova flera psykologer. Ge inte upp efter ett misslyckat besök. Och att få till en mental förändring sker inte över en natt. Det kan krävas att du går en längre tid, månader till några år, för att komma dit du vill.
”Du får vad du ger”
Du behöver inte heller ha planerade samtalsämnen för varje träff om du inte vill, förstås. Själv har jag aldrig ännu planerat vad jag ska prata om under mina psykologbesök. Det blir ändå alltid någonting och för det mesta är det väldigt intressanta konversationer vi har om livet. En timme brukar gå så fort att jag knappt hinner lägga märke till tiden.
En psykolog sitter inte heller och försöker dra ur dig saker. Du delar med dig av det du är bekväm med, men det lönar sig att babbla på. Du får vad du ger.
Läs mer om livet med en kronisk sjukdom på Pernilla Bergmans blogg Lungan i stormen!
Bild: © okalinichenko / Adobe Stock.