Kan att förtränga negativa tankar om en kronisk sjukdom förhindra läkandet? Läs mer om Sandra Jönssons tankar om att acceptera till och med de svåra känslorna i denna artikel på Bättre hälsa.
Jag har haft min kroniska sjukdom sedan jag var tio år. I år fyllde jag trettio. Det innebär tjugo år – två tredjedelars liv – av trauma, nervskador, kronisk smärta, fibromyalgi, IBS, magsår, domningar, svimningsattacker och en vardag som går sådär. Under nästan hela sjukdomstiden har jag förbjudit mig själv att deppa ihop. För trots all skit med en komplicerad sjukdomsbild har jag haft mycket att glädjas åt. Jag har en helt underbar familj och fantastiska vänner. Jag har drömmar. Drömmar som slår in, om än på grund av en hel del vilja och slit.
Under alla dessa år har jag nästan varit anti negativa tankar och känslor. Kanske mest av rädsla för vad som skulle kunna hända om jag tillåter mig själv att tänka för mycket, att känna efter. Det är ju liksom inget vidare kul att tänka på hur ont jag har och att det faktiskt är ganska tufft att ta mig samman varje morgon för att gå till jobbet. Förra året då flera personer som står mig väldigt nära blev sjuka och jag själv insåg att jag skulle behöva genomgå en till operation kunde jag inte tänka positivt längre. Allting brast. Jag kände mig ledsen, frustrerad och jävligt sur på livet. Att jag kände så gjorde mig bara ännu argare.
Efter många månaders ilska och sorg har jag börjat känna att det är okej att inte känna mig helt nöjd med vardagen. Jag har även börjat förstå att det här med att kunna acceptera svåra känslor är viktigt. Om jag hela tiden förnekar svårigheten i att leva med smärta – ”Äsch, lägg av nu, lite smärta är väl inte så farligt” – förminskar jag min upplevelse av den och pressar mig själv bortom all ork. Forskare inom mindfulnessbaserad kognitiv terapi skulle till och med hävda att jag i min iver att förtränga allt det dåliga kan stressa och straffa mig själv, vilket inte är en särskilt hållbar strategi i kampen om en bra vardag.
Med det här inlägget vill jag inte hylla negativa tankar och känslor. Vad jag vill ha sagt är att man när man har en kronisk sjukdom somliga dagar känner sig väldigt ledsen över situationen och att man andra dagar känner sig betydligt gladare, tyck inte illa om dig själv för att du tillåter dig att känna. Acceptans av känslorna kan vara absolut nödvändigt för att du ska kunna hantera vardagen som kroniskt sjuk. För min egen del har acceptans av negativa känslor och tankar inneburit att jag har kunnat gå vidare. Vardagen börjar kännas rolig igen.
Källa: Sandra Jönsson Publishing.
Bild: © okalinichenko / Adobe Stock.